Fredag

Ledig. Sitter som vanligt och väntar på att mina barn ska dyka upp på skypen. Sitter på redaktörernas kontor i Casitas de las flores, och blickar ut över bukten. De har en helt fantastisk view här uppifrån. Ser några läckra villor härifrån och undrar om nån av dem är Seal och Heidis, jag tror det. De har en kåk här och gifte sig tydligen på den stranden nedanför hotellet. Lyssnar spänt för att se om jag kan höra Seals "Crazy" strömma genom nåt vidöppet fönster nånstans...

Åh! Nu är de online! Hej skype, hejdå blogg.

Zapata igen...

Idag är jag ledig. Tog en bil till Zapata för att lämna tvätt hos tvätteri-transan. Jag har varit orättvis mot Zapata. Mest för att jag är trött på att komma till samma ställe hela tiden (hotellet, location och Zapata... det är min privata Bermuda-triangel som fångat mig i sin vortex). Men idag tog jag tid på mig att verkligen utforska byn. Den är ju bedårande! Slumrande lantby där alla känner alla (/är släkt med alla). Små sköna hak på varje hörn, underbara färger. Trevliga människor, lummiga bakgårdar, och halvfärdiga ruckel. Saknar bara en man som sitter och sover mot en vägg, iförd poncho och sombrero. Om jag nånsin blir en internationellt efterlyst brottsling på rymmen skulle jag slå mig ner i en liten hacienda här. De skulle aldrig hitta mig (hysch!). Satte mig ner på en lokal taverna och beställde en cerveza. Då skuttade innehavaren glatt in i butiken bredvid och köpte en åt mig. Det är liksom så det funkar...
Zapata, du är mi carnal.

Internot

Internet i Mexiko funkar verkligen sådär. Vi var lovade trådlöst på alla rum, men fick i stället uppkoppling i nada rum. Men nu har jag äntligen fått tag på en bra och fungerande lina. Sitter i vårt produktionskontor som ligger ovanför hotellet i något som kallas "casitas". Som en lyxig minifavela, väntar mig nästan se Ed Norton komma skuttande över takåsarna som i senaste Hulk-flicken.

Såg att barnen är online på Skype, så nu har jag suttit här en timme och randomringt dem var 5 minut, men jag får inget svar :-(

Allt är som vanligt med andra ord...

Till råga på allt är det mulet.

View från la officita de production:

Vi rullar!

Första 2 inspelningsdagarna avklarade! För mig innebar det nattpasset. Gick på runt 17 och kom av 02 och nåt, så det var väl ungefär som en vanlig arbetsdag, med den skillnaden att man faktiskt måste jobba också;-) Ingen tid för rast och vila, gjorde allt i språnget, åt, pinkade, drack, rökte.

Jag: "Ok, alla kan ta 30!"

Resten av kontrollrummet: "30 minuter!? Yessssssss!"

Jag: "Nej, 30 sekunder".

De: "Awwww......"

Som voyeurist in charge är det mycket att hålla koll på, jag är helt yr huvet. Men det är hur som helst väldigt roligt att smygtitta och tjuvlyssna.

Idag jobbar jag kvällen igen, sen ledig två dagar. Då ska jag ta tvätten till tvätterian i Zapata där deras by-transa jobbar. Jävligt strongt att köra trans-grejen i en mexikans håla med några hundra invånare.

Småkryp och storkryp

Asså, det är så roligt med alla som är rädda för insekter här. Hälften verkar ha nån fobi för sånt som flyger/kryper/krälar. Matsi, som jag bor med, hoppar och börjar flaxa så fort han ser en geting. Eller "wasp" som han kallar dem. De är gigantiska och ser lite annorlunda ut, men jag tror mest han gillar att säga "wasp".
Ikväll repade vi en grej på location och hade tände en fet lampa som helt förvirrade alla insekter. Det kom fram yrvakna skalbaggar, syrsor, fjärilar, you name it, och krockade runt i varandra, oss, ljusriggen, allt. Jag uppskattar antalet insekter till cirkus 5 miljarder... Mellan tummen och pekfingret. Vi har nog rubbat hela ekosystemet här, för snart låg där små insektskadaver precis överallt.
Väntar forfarande på att se min första skorpion, men sen har jag nog sett allt, inklusive några insekter inte ens forskarna känner till.
Spana in dessa sköningar:

Me gusta la michelada

Ok, ni globetrotters där ute kanske är helt nere med micheladas, men för mig är det nåt helt nytt. Fick den första på flygplatsen i Mexico City när jag bad om en Corona, och det var love at first sight. Jag kommer aldrig kunna dricka Corona straight igen (yea right), michelada är the shit!

Limejuice i botten, is i glaset, saltad kant, och så i med Coronan. Delicious! Kommer bli alkad här. (insåg just att man kan dricka sig full på krogen här för 40 kr. Jag kommer aldrig kunna gå på Riche igen...)

Myggjävlar

Låt inte storleken lura er - de är små men helt jävla livsfarliga. Typ. Jag tror att man skulle kunna klia sig till döds faktiskt. Mycket mindre än sina svenska släktingar, men bits som hela krokodiler. Kan inte fatta att de inte blir mätta. Jag sprayar och sprayar nåt DDT-pumpat agent orange-liknande myggmedel på mig, men jag tror att de bara muteras av skiten. Mosquitos on steroids. Dom är loco.

Getingarna däremot, de är stora som sparvar. Så mycket sjuka djur här......

Just another day in paradise

Jag håller på att få klaustrofobi. Igår var andra dagen på raken som jag hängde på hotellet utan att lämna området. Det är ju fint och så, men man har sett det mesta ganska snart. Frukost, möte, skype, lunch, träna, bada, middag, sova only gets you so far. Enda skillnaden mellan onsdag och torsdag var att jag joggade på onsdag och lyfte skrot på torsdag.
I dag tänkte jag ta tillfället i akt och fly området till Melaque och Barra de Navidad, två byar som ligger typ en timme söderut. Där lär det finnas lite storstadsprylar som asfalt och en bankomat. Jag hoppas även på en skön mexikansk marknad. Reserapport följer senare! Till dess: Hasta luego! (typ later skater på spanska)

Lite miljöbilder

Tisdag

Tisdag var en lång dag. vi började med en frukost som nästan förtjänar sitt eget inlägg. Jag skulle kunna ha en matblogg tänker jag, för det är så överdådigt. Dignande fruktfat med papaya, melon, ananas etc vackert presenterat så man knappt vågar röra det. Maten är verkligen skitbra, och miljön är ju jävligt nice, men i övrigt vet jag inte med det där "5-stjärniga", jag tror de har en annan skala här i Mexiko...
Well, efter frukost tog vi två bussar längs "dödens väg" till vår location. En jävla megavilla som ägs av nån portugisisk familj. De hyr ut den nu för de förlorade en miljard (MILJARD!) i bankkraschen. Den ligger på en höjd och blickar ut mot stilla havet och är helt fantastisk om det inte vore för alla jävla kryp. Skorpioner, tarantellor, ormar, you name it. Alla läskiga, farliga, sjuka djur har funnit sin fristad här.

Här finns även krokodiler förstås, de är tydligen "muy peligroso" (mycket farliga) har mexarna upplyst oss. Jo tack, thanks for stating the obvious...
En sväng på gymet, några simtag i havet och en pingismatch senare tog vi bilen in till byn. Det var nämligen Mexikos nationaldag och una grande fiesta i Zapata. Efter att ha frågat 10-talet locals på vägen "donde esta la fiesta" och inte begripit ett dyft av svaren hittade vi till slut dit. Sådär mycket fest, men skandinaverna fixade skivan. Vi och ett gäng danskar som riggar på location var den stora attraktionen, jag kände mig som en jävla apa i en bur, men jag fick åtminstone snorbillig öl, det är mer än aporna på skansen kan skryta med (de får iofs ligga med varandra mest hela tiden så... vart var jag?) Jo, kvällen slutade med ett mindre beachparty och nattbad i havet vid hotellet.

Så mycket har jag aldrig hunnit med här tidigare, värmen tar verkligen kål på en, så man går runt i ett dåsigt siesta-mode mest hela tiden. Jag tror att jag smälter långsamt, kan mycket möjligt ha svettats en liter igår, kanske t.o.m. lite mer...

Iakttagelse

På Mastiff i Stockholm var det bara jag som rökte. Här nere däremot röker plötsligt alla. "Produktionsröka" kallar de det.

Dias 2 (dag 2 alltså, eller?)

Vred mig i sängen två timmar i natt innan jag slocknade. Sov nog tre timmar innan jag var klarvaken igen, men vilken syn att vakna till. Öppnade balkong dörrarna och möttes av det här:

Hela dagen ackompanjeras av vågorna som slår mot klippor, me gusta ljudet av hav...

Underbar frukost strax till höger om bilden, sen ett dopp i poolen. Problem: jag har med mig et enda par shorts (jag äger ett enda par shorts) och de fungerar nu som badshorts, träningsshorts, finshorts... ja rubbet. Skulle dubblera innehavet i hotellshoppen, men tyckte 300 pix för ett stycke tyg var för mycket. Andra här säger att jag är snål och att ett par badbrallor i Sverige snittar på 800. Det måste vara 20 år sedan jag köpte badbrallor isf, för inte fan kostade de 800 då, om det inte står D&G på dom, eller? Har jag så fel?

Well, köpte iaf ett par goggles... Badbrallejakten tog mig sen till närmaste byn, Zapata, som ligger 20 minuter med bil härifrån. Men det enda som fanns där var en miljon Coronas-skyltar, 5 livs, lika många barer och typ ett apotek. Ännu inga nya shorts alltså.

Checka Zapata:

Jo, förresten, det fanns en annan butik också - en kistbutik. Hyllor med kistor förpackade i plast. Jävligt groteskt, men jag tror de gör bra business, bara senaste veckan har det varit två dödsolyckor på den vägen vi kommer köra varje dag. Skönt att höra... Jag kommer göra typ 30 på den 70-vägen i fråga, mexarna ligger konstant över 100...

Tog förresten en Corona tillsammans med Per (reporter), Peter (redaktör) och Matsi (kontrollrumsredaktör - som jag alltså) i Zapata, och skulle pröjsa.

Jag: Hur mycket?

Mexare: 40. (ca 20 kr)

Jag: Vassego señor.

Peter: Å här är för mig.

Mexare: Nej alltså, 40 för alla.

Jag: En femma bärsen? I could live here...

Ok, det var halva dan, men resten går typ ut på äta, bada, sova, så jag tror ni fattar. Jag lämnar er med en bild på ett par av alla tusen mega-geckos som vi delar hotellet med. Nu är Mex-klockan 10 och jag ska kvarta. Hasta mañana!

Hola!

Ok, vi är framme på Costa Careyes på Mexikos Stilla havskust. Taxin hämtade oss kl 04:15 söndag morgon, och ca 30 timmar senare kröp jag ner under fem täcken i sängen där jag ska sova de närmaste 7 veckorna.

Flighten gick bra, 4 timmar väntan i Paris och lika många i Mexiko City, men den tiden kunde man lätt spendera med att fyla i olika formulär som var oerhört viktiga för att komma in i landet.

Eller ha lan-party i flygplatsbaren:

Sen gick turen från flygplatsen i Puerto Vallarta i 140 knyck längs smala, krokiga, kuperade vägar där man gärna tog motsatt körfält i kurvorna för att sedan gira undan för mötande långtradare. Lite shaky ja...

Och till andra som tänker spendera ett dygn på ett flyplan den närmaste tiden kan jag ge rådet att köpa stödstrumpor. Lite tantvarning, ja, men annars riskerar man bli så här skönt uppsvullen: