Sista skälvande...

Buenas tardes!
Finalen pågår som bäst i detta nu. Jag jobbar inte, utan sitter på balkongen och chillar med en michelada och grämer mig lite över att jag varit här 7 veckor men går miste om själva upplösningen. Tur att det visas på tv sen...
Ägnar all tid åt att pressa galet nu. Idag åkte oljan på. I morgon är det nedrigg och slutfest, sen ska jag bli pepparkaka på söndag så jag slipper skämmas när planet lyfter på måndag.
Haft några härliga lediga dar nu. Häromdan tog jag en power walk genom djungler och krokodillandskap och dök upp vid en strand som kallas Careyitos och där de som bäst höll på att släppa ut små sköldpaddebebbar i havet. 100 stycken var de, typ 3 kommer överleva... Plötsligt fattar jag vad alla krokodiler, gamar och andra rovdjur gör här – svullar. Bastards, jag ville ta hem dem så söta var de.
Nu ska jag raida min kamera och lägga upp diverse strö-shots på fejjan, sen ses vi i Sverige och Paradise Ocensurerat is no more! Stay tuned för sista inlägget!

Olla?

Personalen här på hotellet är lite weird. De går bara runt och säger att jag ska olla allt hela tiden.
Dom ba "olla! olla!", och jag ba "si, si, tranquillo, tranquillo". Jag har nog fan ollat hela hotellet nu, men ändå fortsätter de...

Global Fussball OK

Tredje dan med träningsvärk nu. Tre dagar! Jag är så vek... Går som om jag ägnat senaste veckan i duschrummet på Sing Sing. I fredags spelade vi en fotbollsmatch mot ett lokalt lag, typ Zapata IF. Hälften av dem var typ 17 och snabba som spjut, resten var typ 40 och tunga som stridsvagnar. Vi torskade 6-2, men det berodde ingalunda på min fläckfria insats i backlinjen.

Efter matchen bjöds vi på BBQ på Carlos ställe. Carlos är vår lokala "fixer". Efter ett par timmar där hoppade vi upp på ett flak, och till tonerna av Mexiko-hitten El Mechon skumpade vi 300 meter till, lo and behold, den lokala strippklubben... En ganska sorglig upplevelse, men ännu en något att bocka av på listan "Only in Mexico"...

Iakttagelse #2

På bensinstationen i Zapata har de inga pumpar. De har tjejer som slangar bensin ur dunkar istället. Hoppas de har företagshälsovård.

Big Monday...

Surf's up dudes. And dudettes... Idag gjorde jag min premiär på en surfbräda, och det var muy sweet. Expressen skriver idag om orkanen som härjar här. Något överdrivet, men det var bra att ha nåt att skylla på under de inledande dråpligheterna. En gång fick jag brädan i huvet, en gång körde jag rakt över en dansk, och slutligen trampade jag på en jäva blåsfisk. No worries, sa vår mexikanska surf-guru, men ont som fan gjorde det. Sen bev jag matad med historier om att taggen kan lossna och typ färdas i blodådrorna upp till hjärtat så man dör, som det alltid låter när man sticker sig på något... Jag är mest glad att ingen envisades med att pissa på mig, som man också hör talas om när det kommer till såna där sjöodjur.
Men jag lyckades även rida en del vågor ganska långt ("rida", det är väl surf-lingo, eller?), och kände mig naturligtvis som en kung, tills jag blev lite cocky och skulle testa en sväng också.
Anyhoo... Idag ska vi på fest hos danskarna som också är här och gör danska Paradise Hotel. Fest när jag inte jobbar, that's a first...

Rick rolled?

The sea is angry today...

Det har piskats upp rejäla vågor på vår annars så lugna strand, och allt är Ricks fel. I natt sa de att han var på väg rakt mot oss, och jag som tänkte surfa... Kanske kan bli en sån där fetingvåg som Patrick Swayze nödvändigtvis måste upp på i slutet av Point Break...

Well, Rick kan passera i eftermiddag/kväll, och isf kanske jag blåser hela vägen hem till Sverige. Då ses vi iaf snart...

Bra grej

Sedlarna här nere är gjorda av plast. Mycket praktiskt när man badar med sedlar i fickan (been known to happen). Där har de tänkt till, mexarna!

Vamos a la Puerto Vallarta

Igår åkte jag och ljud-Carlos till storstan Puerto Vallarta för att plocka upp projektledar-Ullis på flygplatsen. Hon kom efter 21, men vi åkte i ottan för att få några timmar i stan. Fin bilresa. Vi stannade till i de gamla delarna av stan och gick och käkade på La Bodeguita del Medio, en kubansk krog som är känd för sina mojitos. Stället är också känt för att ha varit Hemmingways and alikes' stammishak på Kuba. Beställde naturligtvis en mojito med en myntadjungel i.

Gick sedan runt bland turistbutiker och försökte navigera runt inkastarna som hängde utanför varenda restaurang. Dollarpriser överallt, och till och med bankomater som enbart bjöd amerikanska dollar.
Shoppade ett par sköna mexikanska wrestling-masker, två mariachi-hattar till ungarna, lite tequila och ett extra par hawaianas.

Därifrån gick färden till Wal-Mart, som jag aldrig besökt förr. Shoppade lite Clear eyes, eller Ojo Rojo som det kallas här, för att inte åka hem tomhänt.

Nu ska jag testa maskerna och öva in lite powerslams, gutwrenches, kanske en deathlock och ett sjysst chokehold. Whoa!

Roadmovie

Spanska 101

Liten spanskalektion. Ni som inte slänger er med spanska fraser varje dag och är nere med mexarna, ni säger förmodligen "por favor". Jag som är lite nere med tugget nu, jag ba: "porfa". That's how we roll.

Random ramblings

Ledig dag. Vi har haft tråkigt monsunväder de senaste fyra dagarna, med regnskurar som säkert öst ner mer regn än jag sett sammanlagt i mitt liv, men idag verkar det fint, så jag hoppas det håller i sig... Igår kväll var vi på poloklubben och käkade. De som äger villan som vi spelar in i har typ flugit ner sina fullblod dit, och Jean-Franco, som äger typ hela den här kustremsan har sin egen lilla restaurang där. Det ligger mitt i djungeln och Jean-Franco och hans entourage är typ de enda som kommer dit, han har byggt skiten så han ska ha nånstans å käka middag. Tog en pizza som hade ansetts dyr t.o.m. i Sverige – eller motsvarande tre dagslöner för dem som jobbar på vårt hotell. Jo, de tjänar 50 pesos (ca 25 kr) om dagen. Det fick mig att inse att jag dricksar mer än de tjänar varje dag...
Jean-Franco var som vanligt där. Härom dagen var han uppe på location och hälsade också. Han ser ut som en tomte. Långt vitt skägg och hippiekläder och så några miljarder på banken... För ett par dar sen var några andra ur produktionen där och träffade tomtens excentriske son Georgio. Han slängde upp dem på ett par hästar, och så red de ner till stranden nedanför location. Det är typ ett naturskyddat område för här hänger megasköldpaddorna. Han tog dem till nån forskningsstation där de mötte upp med ett gäng marinbiologer eller vad de kan ha varit. Där på stranden stod det massa hinkar upp-och-ned, och under dem kryllade det av små sköldpaddebebisar som de hjälper till att kläcka. In en hink var där typ 400 stycken. När jättesköldpaddorna väl lägger ägg är det tydligen som en jävla kulspruta...
Så fick de ta varsin hink och hälla ut ungarna i en lång ström som vette mot havet, och sen ba tripp-trapp-tripp-trapp, så knatade hela gänget ut i havet. Om crocsen känner till det här haket är det ju bara att lägga sig i vattenbrynet med käftarna på vid gavel, men några överlever uppenbarligen för i natt var det en bjässe som hade förvillat sig till poolområdet på vårt hotell. Personalen körde iväg den på en pirra. So much for hospitality...

Vaddå, jag bitter?

Härom dagen hade de fest i Zapata, firade nåt helgon. Större delen av styrkan härifrån var där, och alla sa med en mun att det var den bästa fest de någonsin upplevt. Typ.

Jag jobbade förstås.

I morgon är det Sverige-Danmark och det är det ju naturligtvis ett gäng som ska kolla på.

Jag jobbar förstås.

Den 15 ska vi ha "mittfest" för hela produktionen.

Utom jag då, jag jobbar förstås.

Vi ska även ha en fotbollsmatch mot typ Zapata IF eller vad de kan heta.

Jag jobbar förstås...

Roadtrip

Dagen efter senaste Barra-besöket var ett nytt gäng på väg dit, och jag hade inget för mig så jag hänkade. Barras michelador spöade nämligen hotellets med hästlängder, och jag hade sett att de sålde 1-liters-micheladas för 25 pesos som jag var sugen på. Tyvärr fick jag en med salsa i stället för lime...:-( Det var andra gången och i fortsättningen ska jag komma ihåg att alltid säga "con lime, pendejo!"

Sen åkte vi vidare till en större stad för jag ville spana in krokodil-boots, men tyvärr hade 1-liters-micheladan gjort mig så jävla pissnödig att jag inte kunde koncentrera mig. Vill dock återvända för de hade universums snyggaste skor för typ 200 spänn upp till kanske 900 för de extremaste hantverken. Och skitsöta barnboots som jag bara måste köpa till ungarna.

Sen åkte vi till krokodil-byn, La Manza-nilla, men jag var nu i sånt akut behov av en toalett att resan mest var som en dimma. Vi hamnade på en jävligt nice resaurang, och efter att jag attack-kissat på deras toalett käkade jag nåt mexikanskt som hette typ cowabunga eller chimichonga eller nåt, medan de andra käkade cesar-sallad som kyparen upplyste oss minsann har sitt ursprung i Mexiko. Jag hade trott den var från Caesar's Palace, typ som med Waldorfsalladen och Waldorf Astoria, men nej nej. Det var Caesar Cardini, mexikofödd italienare, som jobbade på en restaurang i Tijuana på 20-talet som rörde ihop den. Liten historielektion för er där bara!

Roadtrippen avslutades med en kort titt på krokodilerna som låg och smälte gödgrisar i träsket som omgav stan. När det är översvämning ligger de tydligen på vägar och trottoarer över hela stan... Bra att tänka på om man är hundägare.

When driving i Mexico

Blinkar man vänster, betyder det "kör om".
Blinkar man vid avfarter är man turist.

Bara Barra

Härom dan skulle jag och reporter-Per ta bussen till Barra, testa lite surfing, och stanna över på ett hotell. Det blev inte alls så. Hängde vid busstationen ca 20 minuter (tidtabell existerar förstås inte), men då gled en svart bil upp och ut skuttade vår lille fixare Jonathan. Han hade hittat två mexare som jobbar på location och de hade "hyrt" en bil av en tredje mexare. Roadtrip! Första stoppet blev ett destilleri där man gjorde nån sprit av agave, fast som inte smakade alls som tequila. Köpte en flaska, första souveniren - check!

Stannade till i Melaque där jag äntligen hittade en bankomat som tog emot mitt kort. Kontanter - check!

I Barra tog vi in på ett hotell där enkelrummen kostade 100 pesos (ca 50 spänn). Gick och drack michelada. Träffade bildmixer-Hampus.

Sidetrack: Hampus heter Eurenius i efternamn, så när han presenterar sig på engelska låter det som "hump us, your anus". Jay Leno hade älskat honom...

Sen ut och svulla på mat och mer michelada. I Sverige äter jag adrig fisk, det lockar mig inte alls, men här nere har jag börjat obsessa på "catch of the day", sjukt gott!

Per och Hampus fick för sig att ta en taxi tillbaka till El Careyes i stället för att stanna natten, det var nämligen inte en kotte på gatorna i Barra, mer än krögaren Piper Lover, som Hampus hängt med kvällen innan. Hans krog var den enda som var öppen, och enda gästen var han amerikanske buddy "Chuck", en Vietnam-veteran som utstått lite kulhål här och där, och hade titan-knä. Han hade även dödat en man när han var 16 och skjutit ihjäl en björn med pumphagel inne i sitt eget kök. Respect.

Well, jag tänkte att 50 spänn för ett hotellrum där man bara förvarat väskan ett par timmar, är väl ändå mindre än vad det kostar med en box på centralen, så vi checkade ut och drog hem. Taxifärd 1 timma: 500 pesos. Per person, ca 90 kronor. Det kommer man inte ens till tullarna för i Stockholm...

Så har man krockat...

Jomenvisst. Har ju typ aldrig kört automat. Skulle backa. En grej med automatväxlade bilar som jag missat: de kör av sig självt. Alltså, lägger man i backen och släpper bromsen så börjar skiten bara att rulla. Var liksom inte riktigt beredd på det. "Förhäxade bil, stopp!" skrek jag innan jag fick en snilleblixt och tänkte "ahhh, kanske om jag bromsar!" Men nej, då fastnade jag förstås under gaspedalen med den jävla flipfloppen. Men det gjorde inget, bilen stannade ändå, men en duns. Mextanten i bilen bakom var inte så glad, hon åkallade alla möjliga helgon. Inte en skråma på endera bilen, men när fyra myndiga poliskonstaplar med mustascher och värsta pickadollerna kom mot oss slängde jag snabbt 500 pesos på henne, och då blev hon lite gladare. "Primo time yo driving automatica", urskuldade jag mig. Polisen ville att jag skulle blåsa honom i ansiktet och det gjorde jag gladeligen för jag såg bara massa scener ur Midnight Express passera framför ögonen.

Men sen körde jag förstås som en gud som vanligt, och alla överlevde. Que vida!

Vi var nämligen i Barra de Navidad, en lite större stad som har stenlagda gator, turistbutiker och en bankomat – hallelujah!

Checka Barra:

Fredag

Ledig. Sitter som vanligt och väntar på att mina barn ska dyka upp på skypen. Sitter på redaktörernas kontor i Casitas de las flores, och blickar ut över bukten. De har en helt fantastisk view här uppifrån. Ser några läckra villor härifrån och undrar om nån av dem är Seal och Heidis, jag tror det. De har en kåk här och gifte sig tydligen på den stranden nedanför hotellet. Lyssnar spänt för att se om jag kan höra Seals "Crazy" strömma genom nåt vidöppet fönster nånstans...

Åh! Nu är de online! Hej skype, hejdå blogg.

Zapata igen...

Idag är jag ledig. Tog en bil till Zapata för att lämna tvätt hos tvätteri-transan. Jag har varit orättvis mot Zapata. Mest för att jag är trött på att komma till samma ställe hela tiden (hotellet, location och Zapata... det är min privata Bermuda-triangel som fångat mig i sin vortex). Men idag tog jag tid på mig att verkligen utforska byn. Den är ju bedårande! Slumrande lantby där alla känner alla (/är släkt med alla). Små sköna hak på varje hörn, underbara färger. Trevliga människor, lummiga bakgårdar, och halvfärdiga ruckel. Saknar bara en man som sitter och sover mot en vägg, iförd poncho och sombrero. Om jag nånsin blir en internationellt efterlyst brottsling på rymmen skulle jag slå mig ner i en liten hacienda här. De skulle aldrig hitta mig (hysch!). Satte mig ner på en lokal taverna och beställde en cerveza. Då skuttade innehavaren glatt in i butiken bredvid och köpte en åt mig. Det är liksom så det funkar...
Zapata, du är mi carnal.

Internot

Internet i Mexiko funkar verkligen sådär. Vi var lovade trådlöst på alla rum, men fick i stället uppkoppling i nada rum. Men nu har jag äntligen fått tag på en bra och fungerande lina. Sitter i vårt produktionskontor som ligger ovanför hotellet i något som kallas "casitas". Som en lyxig minifavela, väntar mig nästan se Ed Norton komma skuttande över takåsarna som i senaste Hulk-flicken.

Såg att barnen är online på Skype, så nu har jag suttit här en timme och randomringt dem var 5 minut, men jag får inget svar :-(

Allt är som vanligt med andra ord...

Till råga på allt är det mulet.

View från la officita de production:

Vi rullar!

Första 2 inspelningsdagarna avklarade! För mig innebar det nattpasset. Gick på runt 17 och kom av 02 och nåt, så det var väl ungefär som en vanlig arbetsdag, med den skillnaden att man faktiskt måste jobba också;-) Ingen tid för rast och vila, gjorde allt i språnget, åt, pinkade, drack, rökte.

Jag: "Ok, alla kan ta 30!"

Resten av kontrollrummet: "30 minuter!? Yessssssss!"

Jag: "Nej, 30 sekunder".

De: "Awwww......"

Som voyeurist in charge är det mycket att hålla koll på, jag är helt yr huvet. Men det är hur som helst väldigt roligt att smygtitta och tjuvlyssna.

Idag jobbar jag kvällen igen, sen ledig två dagar. Då ska jag ta tvätten till tvätterian i Zapata där deras by-transa jobbar. Jävligt strongt att köra trans-grejen i en mexikans håla med några hundra invånare.

Småkryp och storkryp

Asså, det är så roligt med alla som är rädda för insekter här. Hälften verkar ha nån fobi för sånt som flyger/kryper/krälar. Matsi, som jag bor med, hoppar och börjar flaxa så fort han ser en geting. Eller "wasp" som han kallar dem. De är gigantiska och ser lite annorlunda ut, men jag tror mest han gillar att säga "wasp".
Ikväll repade vi en grej på location och hade tände en fet lampa som helt förvirrade alla insekter. Det kom fram yrvakna skalbaggar, syrsor, fjärilar, you name it, och krockade runt i varandra, oss, ljusriggen, allt. Jag uppskattar antalet insekter till cirkus 5 miljarder... Mellan tummen och pekfingret. Vi har nog rubbat hela ekosystemet här, för snart låg där små insektskadaver precis överallt.
Väntar forfarande på att se min första skorpion, men sen har jag nog sett allt, inklusive några insekter inte ens forskarna känner till.
Spana in dessa sköningar:

Me gusta la michelada

Ok, ni globetrotters där ute kanske är helt nere med micheladas, men för mig är det nåt helt nytt. Fick den första på flygplatsen i Mexico City när jag bad om en Corona, och det var love at first sight. Jag kommer aldrig kunna dricka Corona straight igen (yea right), michelada är the shit!

Limejuice i botten, is i glaset, saltad kant, och så i med Coronan. Delicious! Kommer bli alkad här. (insåg just att man kan dricka sig full på krogen här för 40 kr. Jag kommer aldrig kunna gå på Riche igen...)

Myggjävlar

Låt inte storleken lura er - de är små men helt jävla livsfarliga. Typ. Jag tror att man skulle kunna klia sig till döds faktiskt. Mycket mindre än sina svenska släktingar, men bits som hela krokodiler. Kan inte fatta att de inte blir mätta. Jag sprayar och sprayar nåt DDT-pumpat agent orange-liknande myggmedel på mig, men jag tror att de bara muteras av skiten. Mosquitos on steroids. Dom är loco.

Getingarna däremot, de är stora som sparvar. Så mycket sjuka djur här......

Just another day in paradise

Jag håller på att få klaustrofobi. Igår var andra dagen på raken som jag hängde på hotellet utan att lämna området. Det är ju fint och så, men man har sett det mesta ganska snart. Frukost, möte, skype, lunch, träna, bada, middag, sova only gets you so far. Enda skillnaden mellan onsdag och torsdag var att jag joggade på onsdag och lyfte skrot på torsdag.
I dag tänkte jag ta tillfället i akt och fly området till Melaque och Barra de Navidad, två byar som ligger typ en timme söderut. Där lär det finnas lite storstadsprylar som asfalt och en bankomat. Jag hoppas även på en skön mexikansk marknad. Reserapport följer senare! Till dess: Hasta luego! (typ later skater på spanska)

Lite miljöbilder

Tisdag

Tisdag var en lång dag. vi började med en frukost som nästan förtjänar sitt eget inlägg. Jag skulle kunna ha en matblogg tänker jag, för det är så överdådigt. Dignande fruktfat med papaya, melon, ananas etc vackert presenterat så man knappt vågar röra det. Maten är verkligen skitbra, och miljön är ju jävligt nice, men i övrigt vet jag inte med det där "5-stjärniga", jag tror de har en annan skala här i Mexiko...
Well, efter frukost tog vi två bussar längs "dödens väg" till vår location. En jävla megavilla som ägs av nån portugisisk familj. De hyr ut den nu för de förlorade en miljard (MILJARD!) i bankkraschen. Den ligger på en höjd och blickar ut mot stilla havet och är helt fantastisk om det inte vore för alla jävla kryp. Skorpioner, tarantellor, ormar, you name it. Alla läskiga, farliga, sjuka djur har funnit sin fristad här.

Här finns även krokodiler förstås, de är tydligen "muy peligroso" (mycket farliga) har mexarna upplyst oss. Jo tack, thanks for stating the obvious...
En sväng på gymet, några simtag i havet och en pingismatch senare tog vi bilen in till byn. Det var nämligen Mexikos nationaldag och una grande fiesta i Zapata. Efter att ha frågat 10-talet locals på vägen "donde esta la fiesta" och inte begripit ett dyft av svaren hittade vi till slut dit. Sådär mycket fest, men skandinaverna fixade skivan. Vi och ett gäng danskar som riggar på location var den stora attraktionen, jag kände mig som en jävla apa i en bur, men jag fick åtminstone snorbillig öl, det är mer än aporna på skansen kan skryta med (de får iofs ligga med varandra mest hela tiden så... vart var jag?) Jo, kvällen slutade med ett mindre beachparty och nattbad i havet vid hotellet.

Så mycket har jag aldrig hunnit med här tidigare, värmen tar verkligen kål på en, så man går runt i ett dåsigt siesta-mode mest hela tiden. Jag tror att jag smälter långsamt, kan mycket möjligt ha svettats en liter igår, kanske t.o.m. lite mer...

Iakttagelse

På Mastiff i Stockholm var det bara jag som rökte. Här nere däremot röker plötsligt alla. "Produktionsröka" kallar de det.

Dias 2 (dag 2 alltså, eller?)

Vred mig i sängen två timmar i natt innan jag slocknade. Sov nog tre timmar innan jag var klarvaken igen, men vilken syn att vakna till. Öppnade balkong dörrarna och möttes av det här:

Hela dagen ackompanjeras av vågorna som slår mot klippor, me gusta ljudet av hav...

Underbar frukost strax till höger om bilden, sen ett dopp i poolen. Problem: jag har med mig et enda par shorts (jag äger ett enda par shorts) och de fungerar nu som badshorts, träningsshorts, finshorts... ja rubbet. Skulle dubblera innehavet i hotellshoppen, men tyckte 300 pix för ett stycke tyg var för mycket. Andra här säger att jag är snål och att ett par badbrallor i Sverige snittar på 800. Det måste vara 20 år sedan jag köpte badbrallor isf, för inte fan kostade de 800 då, om det inte står D&G på dom, eller? Har jag så fel?

Well, köpte iaf ett par goggles... Badbrallejakten tog mig sen till närmaste byn, Zapata, som ligger 20 minuter med bil härifrån. Men det enda som fanns där var en miljon Coronas-skyltar, 5 livs, lika många barer och typ ett apotek. Ännu inga nya shorts alltså.

Checka Zapata:

Jo, förresten, det fanns en annan butik också - en kistbutik. Hyllor med kistor förpackade i plast. Jävligt groteskt, men jag tror de gör bra business, bara senaste veckan har det varit två dödsolyckor på den vägen vi kommer köra varje dag. Skönt att höra... Jag kommer göra typ 30 på den 70-vägen i fråga, mexarna ligger konstant över 100...

Tog förresten en Corona tillsammans med Per (reporter), Peter (redaktör) och Matsi (kontrollrumsredaktör - som jag alltså) i Zapata, och skulle pröjsa.

Jag: Hur mycket?

Mexare: 40. (ca 20 kr)

Jag: Vassego señor.

Peter: Å här är för mig.

Mexare: Nej alltså, 40 för alla.

Jag: En femma bärsen? I could live here...

Ok, det var halva dan, men resten går typ ut på äta, bada, sova, så jag tror ni fattar. Jag lämnar er med en bild på ett par av alla tusen mega-geckos som vi delar hotellet med. Nu är Mex-klockan 10 och jag ska kvarta. Hasta mañana!

Hola!

Ok, vi är framme på Costa Careyes på Mexikos Stilla havskust. Taxin hämtade oss kl 04:15 söndag morgon, och ca 30 timmar senare kröp jag ner under fem täcken i sängen där jag ska sova de närmaste 7 veckorna.

Flighten gick bra, 4 timmar väntan i Paris och lika många i Mexiko City, men den tiden kunde man lätt spendera med att fyla i olika formulär som var oerhört viktiga för att komma in i landet.

Eller ha lan-party i flygplatsbaren:

Sen gick turen från flygplatsen i Puerto Vallarta i 140 knyck längs smala, krokiga, kuperade vägar där man gärna tog motsatt körfält i kurvorna för att sedan gira undan för mötande långtradare. Lite shaky ja...

Och till andra som tänker spendera ett dygn på ett flyplan den närmaste tiden kan jag ge rådet att köpa stödstrumpor. Lite tantvarning, ja, men annars riskerar man bli så här skönt uppsvullen: