Dagen efter senaste Barra-besöket var ett nytt gäng på väg dit, och jag hade inget för mig så jag hänkade. Barras michelador spöade nämligen hotellets med hästlängder, och jag hade sett att de sålde 1-liters-micheladas för 25 pesos som jag var sugen på. Tyvärr fick jag en med salsa i stället för lime...:-( Det var andra gången och i fortsättningen ska jag komma ihåg att alltid säga "con lime, pendejo!"Sen åkte vi vidare till en större stad för jag ville spana in krokodil-boots, men tyvärr hade 1-liters-micheladan gjort mig så jävla pissnödig att jag inte kunde koncentrera mig. Vill dock återvända för de hade universums snyggaste skor för typ 200 spänn upp till kanske 900 för de extremaste hantverken. Och skitsöta barnboots som jag bara måste köpa till ungarna.
Sen åkte vi till krokodil-byn, La Manza-nilla, men jag var nu i sånt akut behov av en toalett att resan mest var som en dimma. Vi hamnade på en jävligt nice resaurang, och efter att jag attack-kissat på deras toalett käkade jag nåt mexikanskt som hette typ cowabunga eller chimichonga eller nåt, medan de andra käkade cesar-sallad som kyparen upplyste oss minsann har sitt ursprung i Mexiko. Jag hade trott den var från Caesar's Palace, typ som med Waldorfsalladen och Waldorf Astoria, men nej nej. Det var Caesar Cardini, mexikofödd italienare, som jobbade på en restaurang i Tijuana på 20-talet som rörde ihop den. Liten historielektion för er där bara!
Roadtrippen avslutades med en kort titt på krokodilerna som låg och smälte gödgrisar i träsket som omgav stan. När det är översvämning ligger de tydligen på vägar och trottoarer över hela stan... Bra att tänka på om man är hundägare.
